Sen M kom har jag slutat ta så allvarligt på saker och ting. Jag är fortfarande en stresspelle som snabbt hetsar upp mig, men mestadels på ett positivt sätt numera.

Förr kunde jag t.ex bli riktigt arg när jag diskuterade med nån som hade en helt galen åsikt om någonting, medan jag nuförtiden bara fnissar litet för mig själv. Jag kunde nästan börja gråta om jag inte hann städa/reda upp eller vad jag nu hade i mitt huvud att skulle vara gjort hemma före en viss tid, men nuförtiden kan jag ganska bra strunta i det. Jag hade jättehårda krav på människor i min omgivning; imperfekt tolererade jag väldigt dåligt. Hade inget överseende för (i mina ögon) korkade människor och kunde lätt ignorera orsakerna till människors svaghet, var dom (enligt mig) korkade skärmade jag bort dem helt, orkade inte ha med dem att göra alls. Nuförtiden ser jag för det mesta människan bakom situationen (på gott och ont) och har blivit nästan litet överblödig emellan. En egenskap som irriterar mig, men jag får inte bort den heller. Före M kunde man räkna på en hand de barn jag tyckte var "kiva" eller någorlunda söta. Nu älskar jag de flesta individer under 10 år på detta klot. Tidigare kunde jag inte hålla käft om jag blev arg eller irriterad på något, det bubblade ut direkt utan filter och totalt oigenomtänkt, men idag kan jag bara låta (endel) saker vara och t.om glömma bort dem.

Jag har helt enkelt konstaterat att det inte är någon vits att hetsa upp sig så fasligt. Visst blir jag ju väldans effektiv när jag är litet småstressad, men för det första tycker inte min kropp om det alls mera, och dessutom fungerar det bara på jobbet isåfall, hemma med M har jag märkt att när jag är effektiv och småstressad sparkar hon helt bakut - märker att mamma är frånvarande och det tolererar hon inte alls. Hon accepterar inga "mmhmm"-svar eller att jag inte ser henne i ögonen när vi pratar. Så varje gång jag försöker göra tusen saker på en gång hemma och klämma in för mycket på en för liten tid slutar det med att M skriker, jag skriker och inget blir gjort. Så jag har alltså slutat med det. Och ärligt: skönt är det ju!

Mer och mer märker jag att jag lägger alla små situationer i större sammanhang, typ är detta något som har någon betydelse den dag jag dör? Det allra allra mesta av stress-grejer är ju inte det. Verkligen inte. 

Så jag har taggat ner. Eller blivit gammal. Kanske litet bådadera. Bra för hjärtat och hjärnan, hur som helst.

Baksidan på det är ju att många riktigt tragiska och jobbiga grejer (med samhället t.ex) därmed hanteras med likgiltighet. Visst kan jag välja att följa magkänslan och hetsa upp mig och stå och skrika på barrikaderna en stund, men det hjälper ju inte. Så istället undviker jag nyheter helt och hållet, har förbjudit D att berätta om allt sorgligt som hänt barn eller djur och går bort om någon annan börjar berätta om sånt. För jag känner att min energi går till att påverka mitt liv och min familj och mitt hem. Och jag försöker undvika allt tråkigt som gör mig ledsen. Litet som en struts, minus den breda rumpan kanske. Och livet är definitivt trevligare så!

Koncentrera sig på det roliga, inte det tråkiga! Positivt tänkande är en fantastisk medicin mot det allra allra mesta!

Och nu låter jag som en självhjälpshandbok från en hylla i ärrän; Endast 14,95 och ändrar ditt liv för evigt!

Hahaha!

Trevlig söndag på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc).  Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog...

Jah, här har det ju varit minst sagt lugnt. Räknar med att alla gett upp och slutat följa den här (totalt döda) bloggen, så nu passar jag på att vara litet politiskt okorrekt och allt möjligt annat hemskt som detta följande kan uppfattas som.  Men ...

Jahapp, det var en tid sen igen! Allt knallar på antar jag, inga stora förändringar här på berget. Jag har funnit (och hittills lyckats hålla fast vid) någon form av inre zen vad gäller firman. Har helt enkelt bestämt mig för att inte ta stress över...

Sitter hemma i maginfluensa och har inte så mycket annat att göra än se på dålig tv och fundera på livet. Så jag började tänka på förra året och konstaterade att 2013 aldrig fick någon summering i januari. Så jag ska ta en blick bakåt: I januari ...

Saker man inte kan göra med akrylnaglar (eller vad det nu sen är för material på finhetsnaglar): 1. Peta sig i näsan. Om man ändå måste, får man näsblod. 2. Klämma finnar. Det gör mera ont i fingret än på kinden. 3. Få ut ansiktskräm från en burk....