Direktlänk till inlägg 10 maj 2012
Det var ju mycket som ändrade med kroppen när M växte där i magen och sen kom, och det mesta tycker jag är ganska logiska förändringar och följder av graviditet, men alltså jag förstår inte riktigt vad som är up med min matlust?
Jag är ju glad och uppåt, inte deppig vad jag vet. Och dessutom brukar jag inte annars heller matstrejka när jag surar, så det är nog inte nåt sånt. Stressad är jag väl kanske litet, men det känns som rolig stress, handlar ju bara om att hinna med roliga saker och det är ju bara jag själv som styr och ställer med min tid, så alla eventuella deadlines är mina egna. Men min kropp har liksom glömt bort att vara hungrig. Jag undrar litet om det hänger ihop med att jag inte får den sömn jag borde få. För jag är ju inte trött på dagarna fast M bråkat på natten, jag märker liksom inte nån skillnad i min pigghet hur naten än har gått. Så kanske det bara är så att min kropp inte orkar med mat, fast jag inte förstår att den är trött? Nå, hur som haver har jag iom detta konstaterat HUR litet man egentligen BEHÖVER äta, vilket sen känns ganska groteskt när man tänker på hur mycket man vanligtvis äter!
För några dagar sen var allt jag åt på hela dagen ett rostbröd med ost, en hel del kaffe, ett halvt äpple och två chokladkex. Och inte var jag hungrig en sekund. Jag glömde helt enkelt bort att äta, hade så mycket annat skoj för mig. Vill inte ge mig tid att laga mat, skulle ju nog säkert äta om det fanns mat på bordet, men inte för att min kropp begär det utan bara av vana. För några månader sen var varje dag typ så där mager, och tillsist märkte jag att det började gå litet för långt när min vikt gick under 60 kg, var jag inte har varit sen 7:an i högstadiet. Så då skärpte jag mig och åt ordentligt tills jag kom över 60 igen men det var inte för att jag ville ha utan för att jag insåg att kroppen kanske behöver litet bränsle.
Men jag tycker det är litet konstigt för jag har tidigare varit tvärtom, haft litet svårt att hålla mig från godheter och haft en tendens att bli rund i kanterna. Och det är ju inte som att jag håller på att magra bort, men om jag inte tänker på det kan jag gå utan varm mat i flera dagar och bara ta en chokladstång för att orka, och det är ju inte särskillt snällt mot kroppen.
Den där privata kocken skulle sitta fint, för mat är nog det mest ointressanta som finns!
På något vis tycker jag att det är litet hysteriskt detta ramaskri över den senaste nedskärningen (det här med söndagstillägg, semestrar etc). Jo, nu är ju jag en sån där rik företagare med massa pengar, stora hus och dyra bilar, men det känns nog...
Jah, här har det ju varit minst sagt lugnt. Räknar med att alla gett upp och slutat följa den här (totalt döda) bloggen, så nu passar jag på att vara litet politiskt okorrekt och allt möjligt annat hemskt som detta följande kan uppfattas som. Men ...
Sitter hemma i maginfluensa och har inte så mycket annat att göra än se på dålig tv och fundera på livet. Så jag började tänka på förra året och konstaterade att 2013 aldrig fick någon summering i januari. Så jag ska ta en blick bakåt: I januari ...
Saker man inte kan göra med akrylnaglar (eller vad det nu sen är för material på finhetsnaglar): 1. Peta sig i näsan. Om man ändå måste, får man näsblod. 2. Klämma finnar. Det gör mera ont i fingret än på kinden. 3. Få ut ansiktskräm från en burk....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|